Sagan om Orion, en byggsats

Börje Nyberg berättar om hur han blev med flygplan.  Man kanske skulle kunna säga att franska flygplan skall med franska viner betalas? Missa inte denna komiska saga, som spänner över sex avsnitt. Detta är del ett.

För den som undrar vad det är bröderna egentligen bygger på är nog den bästa sidan för information om Orion denna.

 
Vi är två bröder i en syskonskara om fyra.
Ingen av oss fyra är väl kanske helt normal om man mäter med SIS-normer ( i den händelse sådana finns att tillgå ).
Men min lillebror Micke och jag, Börje, är nog de som är mest avvikande, om man säger.
Av de andra två syskonen jobbar en på Canon, han är visserligen en glad skit men lite mer försiktig av sig.
Den fjärde brodern kör folkavagn och det är väl tyvärr ganska vanligt.
Det hände sig att jag, som prenumerant på tidskriften Nostalgia ( detta är ju en biltidning ) satt och slötittade på annonssidorna.
Mitt bland förgasare och bakskärmar hittade jag en underlig annons om en flygplansbyggsats.
Ett kompositplan i byggsats.
Det lät ju fräckt som tusan, så jag slog en signal till Micke för att kolla om han kände till något sådant.
Micke har sedan barnsben haft en underlig böjelse.
Så fort han hört ett flygplan så har han stannat upp, lyssnat och följt planet med blicken tills han inte ser det längre.
Hans stora intresse för flygplan har av oss övriga bröder kallats för "abnormt beteende".
Det kan ju inte vara normalt att hålla på så där.
Att vid fyra års ålder tvärnita med sin trehjuling och kolla på flygplan.
Föräldrarna gav upp för länge sen.
Dom har gjort sitt bästa, under många år för att få honom på normala tankar och kanske ägna sig åt amerikanska bilar eller något sådant, vettigt.
Nåväl, Mickes flygintresse har resulterat i att han i många herrans år haft modellflyg som hobby.
Han har byggt otaliga skalamodeller och varit aktiv i en modellflygklubb både som sekreterare och som instruktör under många år.
Micke hade aldrig hört talas om något som ens liknade bilden i annonsen.
Klockan var runt 17 den 14 januari 2001.
Micke, som bor i Önnestad ett par mil utanför Kristianstad där jag själv bor, kastade sig i bilen och åkte hem till mig.
Vi läste lite till i annonsen och konstaterade att vi ju nog behövde veta lite mer.
Sagt och gjort, vi tog mod till oss och ringde till en av säljarna.
Byggsatsen skulle enligt annonsen finnas i Häljarp strax utanför Landskrona.
En mycket lugn och trevlig person svarade, vi ställde en del frågor och han ställde en del frågor.
Bland annat frågade han oss om vi var flygare och lite allmänt om oss.
Micke, som ju är den ende av oss två som kunde snacka flygplan fick sköta snacket och på frågan om vi flög, svarade han att: " ja jag har ju flugit en hel del med modellplan.
" Det blev tyst en liten stund i luren, sen fortsatte den lugna stämman att berätta om Orion G 802 i byggsats.
Det lät mycket spännande.
Micke och jag satt och dreglade en stund efter samtalet och vi bestämde oss för att ringa igen o fråga om vi fick komma o titta.
Klockan var ju inte mer än halv sju på kvällen och det är ju inte mer än en dryg timmes bilväg till Landskrona.
Vi förstod att säljaren " tyckte på " en del men han accepterade och gav oss en vägbeskrivning.
Vi kastade oss i bilen och drog iväg västerut.
Det var ganska halt eftersom det ju var vinter och det hade snöat en del.
Men med en framhjulsdriven Cadillac borde det ju inte innebära några svårigheter, så vi gasade på.
Den av säljarna vi nu skulle träffa var Lennart Adolfsson som senare visade sig vara en pensionerad polis med glimten i ögat, som byggt och flugit en massa olika " flygetyg " tillsammans med sin kompis Uno Elfving från Helsingborg, även han pensionär.
Tonläget och den grova rösten som Lennart har fick mig att tänka på Fantomen och djungelordspråket: "när Fantomen talar, fryser blodet till is " och troligen fanns det inte en enda buse i hela Landskrona under tiden Lennart var aktiv polis.
På plats i Häljarp fick vi titta på byggsatsen som lagrades i en liten byggnad tillsammans med en massa läckra gamla bilar.