Av Marcus Seger

Jag tänkte berätta lite om mina midsommar äventyr. Denna berättelse tar många för mig oväntade och spännande vändningar.

Det hela började för några månader sen: Min syster ringde och berättade att hon skulle gifta sig i sommar, på en strand på Mallorca. Hon undrade om jag skulle komma dit. Ja det är klanske inte helt omöjligt sa jag. 

Efter det samtalet började jag fundera, länge har jag velat flyga långt bort med min Long-EZ. Det är ju det den är kontruerad för från börjam, långa flygturer. Tiden närmade sig. Jag hade egentligen ingen lust att åka skjälv men så för ett par veckor sedan så frågade en kvinnlig bekant mig om hon fick följa med på en flygtur. Hon skarattade och tjöt hela turen och kom ner med jordens leende. Under tiden hade jag pladdrat på och även nämt min syster bröllop och hur gärna jag vill flyga dit.Hon var genast på som resesällskap. Nu började jag bli lite nervös. FLyga i europa för första gången, hur ska det gå. Jag har bara haft cert i 2 år och det längsta jag har varit är Bornholm. Hmm jag har de senaste veckorna gått i min egen lilla väld och funderat på resan och om den ska bli av eller inte. 

PÅ EAA flyinn:et i Norrköping så kom jag att prata med ett par tyskar. Det visade sig att den ena av dom bodde i södra Tyskland och dessutom hade flygit till Mallorca flera gånger. Dessutom var ann lärare i Airlaw och höll seminarier i färdplanering. Jackpot!! Det blev en hel del snack under och efter middagen. Dagarna efter har vi utbytt åtskilliga mail med tips om lämliga stop och flygvägar.

 Och så tisdags (16/6) så började det bli allvar, min systers bröllop är den 22/6. Ska jag eller ska jag inte åka. jag gjorde all planering jag kunde på tisdagen. Den första sträckan var klar ner till södra Tyskland. Planen var Örebro-Kassel ca 3,5 timme sen ett kort stop och vidare till Fredrichshafen. 

Onsdag (17/6) första dagen på semestern. Åker ut till flygplatsen och gör iordning planet utifall att jag bestämmer mig för att åka. Bra väder är det. Jag går inn och kollar vädret för de kommande dagarna. det ser inget vidare ut. Ska jag åka bör jag göra det idag. Ringer till Matilda: Hej ska du med? Vi behöver åka idag.  Matilda: ok ge mig ett 1 timme bara. Ok, jag tänker att det blir nog 2-3 timmar då :) Men det gör inget jag har en del kvar att göra. Börjar proggramera GPSerna. Alla som har flygit Long-EZ vet hur omöjligt det är att veckla ut en karta i en EZ, 2 väl preparerade GPS:er och naturligtvis kartor som backup om än omäjliga att använda.  

Ok lite försenade så var det dags att dra. Allt vekade ok. Färdplan inlämnad. Nu drar vi. 

Lagom när vi lättat så buggar ena GPS:en ur. Va f...n!! Provar att starta om men utan framgång. Ropar upp tornet igen och ber att få komma hem med svansen mellan benen och landa. Kändes inte som om resan skulle bli av alls. Vi hade inte mycket tid kvar på oss att komma iväg för att hinna med Kassels öppettider. Efter en halvtimme var vi i luften igen och allt fungerade perfekt. Vilken lättnad. 

Vädret var perfekt, vi la oss på FL65 och styrde söderut. Förutom något enstaka regnmåln vid Jönköping så var det bara att luta sig tillbaks och njuta av utsikten. Trots lite motvind så lämnade vi svenkt FIR efter ca 2 timmar, danskarna ville naturligtvis inte ha oss för nära Köpenhamn så det fick bli en liten omväg innan vi var på kurs igen. När vi lämnade Kopenhagen info för tysk AFIS så fick jag en olustig känsla. Började bläddra i pappren för Kassels flygplats. Opr ouhrs: 0700-1930. Slog mig att det var inte UTC tid som jag hade antagit. Ropar upp afisen och frågar om han kan ordna en PPR åt mig på Kassel. Efter en kort stund så fick jag ett OK tillbaks. Jag kunde andas ut igen. 30 minuter senare så ropade afisen på mig och sa att han skulle gå hem nu. Alla andra var sjuka så att han stänger helt. Ok, första gången i Tyskland så det kändes lite konstigr, frågade om han hade någon annan frekvens åt mig. Nej sa han, det finns egentligen ingen mer att prata med innan du kommer till Kassel, allt har stängt. Ja Ja, jag får väl klar mig själv så jag önskade honom godnatt. 

 

Jag fortsätter min flygning frotfarande på FL65 med mode C i Tyskland, ingen hade iaf klagat hitills så tänker att jag kan gott ligga kvar tills någon ber mig att sjunka. 1 timme senar rattar jag in Kassels freqvens och inom 5 minuter så ropar Kassel på mig. Jag var väntad.  

 

Väl landad på Kassel fick vi en mycket god mottagning.Det hade tagit 4 timmar, lite mer motvind och ett lite tyngre lastat plan sinkade oss mer än väntat. Det var genast en bil framme och körde oss och bagage hela 30m fram till entrén och han ville gärna bära baget åt oss. Personalen ordnade Taxi och hotell åt oss. Vilken service. Jag frågade naturligtvis om landningsavgiften. 6 euro. Som hittat tänkte jag.. Taxin kom och vi fick ett fint rum på ett hotell i närheten. Allt gick som smort. Hitills....

Tors 18/6:

Dagen efter blev vi hömtade av samme man och förda tillbaks till EDVK där det visade sig att landningsavgiften inte alls var 6 euro utan 106euro. 100euro extra för att de höll extra öppet för oss. Ok det får väl gå. Har ju ingen annan att vara arg på än mig själv. Efter många om och men så hade jag fått internet anslutning till min laptop och färdplanering till Fredrickchafen var i full gång.

Några timmar senare och vi var i luften igen, utvilade och klara för en ny dags prövning, Undrar hur långt vi kommer idag?  

Lite moln på ca 3000 fot och en del lätta regnstänk på vingarna, luften var sådär disig som man har hört att den brukar vara i Tyskland. Jag frågar Kassel tornet om jag ska ha transpondern på 7000? Nej det behövs ingen transponder här blir svaret. 

Sagt och gjort resan fortsätte utan transponder tillsagen, Några fruktlösa försök att kontakta diverse Afis görs men jag får nöja mig med att lyssna. De verkar inte uppfatta min radio på så låg höjd. När vi närmar oss Stuttgart så får jag äntligen tillräckligt bra kontakt med Afis:en han ber mig så småningom att kontakta Stuttgart tower för vidare färdtilstånd. Då jag går VFR så får jag inte flyga över tror det var 3000 fot inom Stuttgart TMA men jag får iaf tillstånd att passera rakt över flygplatsen. Lagom när vi passerat tornet på ca 2500 fot så hör jag i radion: Hey Sierra Echo Zulu really cool airplane you got there. To bad we are a little bit buzy right know otherwise i would ask you to make a low pass. Maybe on you way back. Efter den glada incidenten så var det inte långt kvar till Fredrichshafen. 

 

Vi fick en direkt inflygning till och efter parkering kommer en kille fram till oss. Han har en Long-EZ alldeles i hangaren bredvid och vi blir genast erbjudna att använda oss av hans kontor och internet för briefing. Efter lite lunch och tankning så läggs en ny färdplan in i god tid innan start då vi ska passera både genom Schweiz och vidare in i Frankrike. Killen med EZ fårgar varför vi sitter och väntar på att fara vidare mot Annecy strax söder om Geneve sjön.  Ja vi måste ju lämna färdplan en timme innan passering av landgränser försökte jag. Ähh det bryr vi oss inte om härnere. Bara du har lämnat en så är det bara att dra. Dom har ändå ingen koll. Jag brukar flyga ofta till Annecy och då brukar jag slå av både transponder och radio. Hmm vilken Cowboyflygning tänkerjag. Inte rikgtigt vad jag tänkt mig. Men n+got senare startar vi på färdplan med transponder och radio tillslagna. Efter start så får vi kontakta Zurich inf och tillstånd att passera. SEZ kämpar med tung last och varm luft, stiget är inte något vidare och vi svettas ordentligt under solen. 23 grader på 4500 fot. Det går tungt. Vär vi befinner oss over Zurich börjar tornet till min förtjusning prata svenska. Killen i tornet är svensk och överlycklig att ha svenskar i luften. 

Några minuter senare så är vi över Geneve sjön och blir ombedda på lite knagglig engelska att hålla oss under  3500 fot och undvika C luft.

Nu börjar Alperna bli riktigt tydliga och det är inte långt kvar till Annecy, SEZ kömpar vidare i betydligt lägre fart än vad jag brukar se på mätaren. 1:ans cylinder ligger strax under överhettning. Inget bra alls. Med tanke på att det är ännu varmare söderut så får det nog räcka. Jag kommer inte längre för den här gången. Innan nästa tur söderut så får jag ordna bättre kylning. Det är alltid ett dilemma med pusher plan.Men min lilla RR O-200 har gjort ett tappert försök. 

Annecy uppenbarar sig bakom en kulle, det ligger som i en gryta 2000 fot ner. efter att ha blivit ombedd att göra en 360 pga IFR trafik så får vi landa. Som jag befararde så finns ingen ground crew som talar vaken engelska eller tyska. Det får bli teckenspråk av nåt slag. Efter lite viftande så har jag fått svamp och vatten för att göra rent planet från alla tyska flugor och lite mer 100LL så att jag är klar för nästa tur var den nu kan tänkas gå

.

Kvällen fördrevs i Annecy, en otroligt vacker fransk småstad med mycket korsvikeshus, små resauranger och en vakcer sjö med tillhörande park. 27 grader långt in på natten. Sverige med sitt regn känns plötsligt väldigt avlägset. 

Fre 19/6 midsommarafton

Vi har bestämt att inte fara vidare mot Mallorca, Tyvärr så når man inte alltid ända fram. Efter liten tur i stan så hyr vi en bli och styr in mellan Alptopparna, regnmolnen hänger tunga över bergen och snart öppnar han kranen allt vad som går. Nu var jag riktigt glad över att sitta i en bil och inte i ett litet flygplan. Torkarna gick för fullt och vår lilla Renault kämpade sig uppför serpentinvägarna. Jag insåg att T-shirt och shorts inte kommer att räcka långt. Vi stannade till vid en sportaffär långt upp i ingenstans och köpte en regnjacka. Då slog det mig att det kan ju inte vara långt till Corchevel altiport. Ni vet den där flygplatsen uppe på 6800fot med en banlutning på 18 grader. Jag blev bara tvungen att fråga expediten. Jodå det ligger bara 2 timmar härifrån. Hon gav oss vägbeskrivning sen bara det av. 3 timmar senare (körde lite fel) så var vi framme, Det står en bil utanför en liten stuga på plattan. Utanför finns en skylt, flyingschool. PPL Corchevel familerisation. Man måste ha speciell utbildning för att få landa på Courchevel. Jag går fram och känner på dörren. Den är öppen. Hello provar jag lite försiktigt. Och jag hör ett hello tillbaks. En kille i 35 årsåldern dyker upp. Jag presenterar mig som Marcus från Sweden och förklarar att jag är också pilot. Frågar honom lite nervöst om det finns möjlighet att få skola in sig för att få tillstånd att landa på Corchavel. Javisst, inga problem. Det är troligtvis bra väder imorgon. Det behövs ca 3-8 timmars flygtid beroende på hur det går för dig.  plandet kostar 160 euro i timmen och du måste bli medlem i klubben för 150. Teorin ingår. Hmm mycket pengar. Jag tvekar lite. Sen slår det mig att jag kanske aldrig kommer att få den här chansen igen. Ok hör jag mig själv säga innan jag ens hunnit reagera. Mina papper gicks igenom och jag fick med mig en bunt papper hem att plugga på till imorgon. Nu ska jag sova och hoppas på att det blir bra vöder imorgon så kanske ytterligare en dröm går i uppfyllelse.  

 

Lördag 20/6

Jag har knappt kunna sova inatt. Var nog lite spänd inför dagens kommande händelser.

Det blev en tidig frukost innan vi packade in oss i vår hyrda Megané. Eftersom alla hotell uppe på "berget" är stängda för säsongen så hade vi ungefär 45min i bil till Altiporten. Den ligger ju trots allt på 6500ft eller rättare sag banans lägsta punkt är 6268 och högsta är 6581. Banan är 535meter och lutar som mest 18,5 grader. Min instruktör har precis berättat att det ett tag landade Bombardier Dach7 plan här (4xturboprop) men dom tyckte efter ett tag att det var för farligt så den aktiviteten har upphört. 

Just nu väntar vi på att vädret ska bli bättre, Det regnade en hel del igår så det är mycket fukt som ska lämna bergssluttningarna.

Vy från Courchevel kl 10,30  

 

KL 19.00 Mellanlandat i sängen på hotellet igen. Vid 11.30 så var molnbasen 6800 fot vilket betyder att vi kunde starta. Hoppade in i klubbens C172. ALlt var på franska inklusive checklistan. Jag har aldrig läst franska. Flygplatsen har en Afis, när den är öppen så går det bra att prata engelska men när Afisen har stängt så måste man ensligt franska bestämmelser prata franska. Ok jag fick skriva ner det jag skulle säga så som jag uppfattade att det lät. Absolut inte korrekt stavat på något sätt men det funkade för mig. Instuktören kollade på mitt papper och log. Efter en stund hade vi ställt upp i banänden. Lite lätt motvind vilket också innebär medvindslanding. Man startar alltid i utförsbacka och landart i uppförsbacke, oavsett vind!! 

Instruktören, Alex betonade hur viktigt det är att man ger full gas och ser till att motorn varavar ordentligt innan man släpper bromsarna och börjar rulla. Utan fuill effekt tat vi oss inte tillbaks till fältet. Då blir det nödlandning i en skidbacka, uppför och dom är ganska branta, även barnbackarna. Maxvarv, leaning till bästa effekt, släpper bromsarna. Banan blir inte synlig förren vi har 40 knop och passerar över krönet. Nu finns ingen återvändo. VSI visar ca -300ftp!!!  Snabbt ökar farten och vi roterar vid 75-80kn indikerat. Vips så befinner man sigmycket högt upp. Kort stigning rakt fram sen sväger man ca 20-30 grader rakt nordlig rikting. Efter någon minut så är det dags at svänga bas, Innan så måste jag ha exakt 7000 fot, 90kn när målnbasen tillåter alltså vilken den gjorde senare på eftermiddagen. Jag får blindsända på knagglig franska då Afisen har stängt.

 Takeoff

På basen tar man ut 10 grader klaff och förvärming, Stöttar eventuellt en aning med gasen för att hålla 7000fot och 80kn. Blindsänder att vi går in på final. Sänker nosen och sänker vartalet till ca 1300 därefter 30 grader klaff. Tydligen mycket viktigt att det sker i den ordningen. Av med förvärming siktar på en punkt 10 meter under tröskeln. Stöttar med gasen för att hålla 75kn på final. Alldeles innan tröskeln drar man upp nosen liteoch låter banan komma upp mot en underifrån. Precisöver banan tar man åt sig spaken gereventuellt mer gas, man får aldrig dra av gasen. Planet sätter sig och jag låter motorn varva minst 1500rpm. Planet saktar ner i uppförsbacken, mot toppen på backen får man nästan ge fullgas en stund för att komma upp på plattan. Sen börjar vi om igen och igen och igen.

Landning Chourchevel

Efter en massa fullstoplandningar så blir det dags för en tur ibland bergstopparna. Alex utbildar en inte bara i landning utan också hur man ska flyga i berg, tex att man alltid ska flyga på högersida i en dalgång dvs högertrafik. Hur man på ett säkert och bra sätt flyger genom ett smalt bergspass. Alldeles i närheten får jag träna i ett smalt pass som ser ut som ett U från botten på U:et till toppen är det ca 400 fot. Molnen ligger som ett lock över så vi har en hål på 700x400 fot att passera igenom. Dessutom ska man tänka på vindar, elkablar och att man ska ha tillräckligt utrrymme att vända. Alex sa att passet heter Le Grande Fuchs. Vilket naturligtvis lät som le grande fuck vilket fick hans medpassagerare att garva. Alex såg dock helt oförstående ut till vårat plötsliga skrattanfall. 

Det var betyligt mer att lära sig för att få landa här än vad jag kunnat föreställa mig.  

Vi avslutar dagen med lite simulerade nödlandningar och flygning i termiken längs en bergsrygg. 

Imorgon jag få lära mig att hitta in till Courchevel, det finns många dalgångar att välja på och de kan vara förvillande lika när man inte är van.

 

Söndag 21/6:

  Jag är tillbaks uppe på Altiporten som idag befiner sig 1500fot över molnbasen.  Det är bara att vänta och hoppas på att molnen stiger. Mitt resesällskap fick jag lämna ner i Moutiers där vi har bott i 2 nätter nu, hon verkar lite trött på flygplan just nu :) Men en dags shopping ska säker kunna få upp humöret lite. Imorgon bär det av hemmåt igen. Eventuellt ett stop på Bornholm någon nattt eller 2  för att hälsa på en kompis. 

Men nu hoppas jag bara på bättre väder. 

 

Vädret såg ganska hopplöst ut så jag begav mig nedför berget igen. Alex skulle smsa mig före kl 15 om vädret blev tillräckligt bra igen. Vi checkade ut från hotellet men bestämde att vi skulle hålla oss i närheten. Efter en stunds funderande beslöt vi oss för en lunch i Alberville 2 mil därifrån.Vi hamnade i den äldsta stadsdelen. Den är precis som en medeltida by med massor av små korsvirkeshus, murar, ett slott mm. Precis när vi beställt mat så piper telefonen. Det var Alex, nu var vädret tillräckligt bra. 

Matilda pustar ut ien av gamla Ambervilles smala gränder

 

Åter på toppen så gick vi igenom dagens program. Det återstod bara lite drygt 1,5 timmes flygning. 

Vi inledde med att flyga genom dalarna till Alberville och studsa ett par gånger på deras flygplats. Den är gratis men man behöver tillstånd att landa och helst prata franska. Alex upplyste om att han ordnar tillståndet åt mig om jag vill komma tillbaks. 

Efterstudarna så påbörjade vis stigning till 7000 fot igen för att passera en högt belägen dalgång. Eller gulle. som han kallar det.  Flygpasset avslutades med några landningar i stark sidvind. Det var det absolut svåraste jag någonsin gjort. Dessutom förekom det turbulens med vinsjuvning på kort final. Det fick planed att sjunka igenom. På en vanlig bana resulterar det oftast i en hård landning. Här kan resultatet bli att man flyger in i berväggen under banan. Man måste reagera blixtsnabbt och ge fullgas. Hursomhelst så gick det bra tillslut och efter några landningar så var även sidvindslandningarna ok. 

När Alex plockade fram stämpeln och stämplade i min bok kunde jag inte hålla leendet tillbaks. Dessutom var klubbens flygchef där och skrev under. Ytterligare ett slags diplom/intyg skrevs ut, gissa om det ska ramas in :) 

För sista gången den här resan så rattade jag vår lilla Renault nedför berget och styrde tillbaks till Annecy. Vi hade bokat in oss på hotell och beslutat att stanna 2 nätter där innan hemfärd. Det visade sig att det var den årliga musikfestivalen i Annecy. BAnd spelate på varenda litet pittoreskt torg, gathörn eller gränd. Det blev en fantastisk upplevelse. Annecy kan jag varmt rekomendera, det slår alla städer jag någonsin besökt hittils och jag har svårt att se vad som kan göras bättre. 

Den natten somnade vi helt utmattade av dagens upplevelser. 

Måndag 22/6 

 Fantastiska bygnnader i Annecy, det rinner vatten lite övverallt genom staden. 

Dagen spenderades för min del med en hel del färdplanering, programmering av GPS:er. Jag tog vår hyrbli och åkte förbi flygplatsen för att kolla att allt var ok med planet och förberedde det så gott det gick inför morgonadagen. Eventuellt skulle vi åka hela vägen hem till Örebro på en dag men jag hade planerat in lite alternativ om vi inte skulle orka. 

Dagen avslutades med en mycket god Fondue på en liten mysig restaurang. 

Jag och Matlida på Annecy sjön, vattnet färg är helt otroligt klar/ turkos.

 

Tis 23/6 

Vaknar ganska tidigt och slår på datorn. Startar PocketFMS och laddar hem det senaste vädret. Programmet har visat sig ovärdeligt på resan när det kommer till färdplanering och insamlande av väderinformation. 

Det låg en stor fron ner över södra Tyskland som sträckte sig en liten bit in i Frankrike. Jag fick planera om rutten så att den gick mer rakt norrut istället för åt nord ost. På så vis skulle vi undvika kunna undvika ovädret. Tidsmässigt så förlorade vi inte mer än max 20 minuter. Efter frukost bar det av till flygplatsen. Allt gick som planerat änd tills vi vi startat och lämnade tornets freqvens. Jag ropade upp Geneve och frågade lite om några restriktions områden som fanns kängs min planerade rutt. Svaret blev att de var aktiva och ingen klarering ges. Och inga stora problem jag håller mig öster om dom så går det bra ändå. Vädret såg bra ut, Molnbasen låg på ca 7000 fot. Vi hade ca 10-15 knop rakt motvind vid start och luften var helt stilla. Lugnet före stormen visade det sig....

Annecy ligger som i en liten gryta omgiven av mindre bergstoppar, ca 3000 fot höga.  När vi närmade utpasserngspunkten Wiskey som låg precis över en av dessa bergstoppar så var inte höjden mer än 2500 fot så jag beslöt att gå vid sidan av det lilla berget/kullen.  Helt plötsligt så kommer vi in i mycket hård termiik. Saker som inte sitter fast flyger upp i canopyn och ner igen ett antal gånger. Det slutade lika plötsligit igen, snabbt sänker jag farten till 100 knop utifall det kommer mer. Turbulensen återkommer dock inte lika kraftig med ändå allt för jobbigt för att kunna fortsätta flygningen i. Jag ropar upp Genev kontrollen och ber att få stiga pga kraftig turbulens. Svaret är att jag måste stanna under 3500 fot då de inte tillåter VFR trafik i C luft som börjar vid 3500 och uppåt. Jag kollar med Matilda hur hon har det, lite skärrad blev hon men inte så farligt. Jag upplyser om att planet kan klara mycket mer så hon behöver inte vara orolig. Jag börjar också fundera på att återvända till Annecy när vi kommer in i nästa område med tubulens. Det kände som om planet var en isbit i en shaker ungefär. Det var grymt påfrestande för både plan och för oss i planet. Vi måste ut ur detta NU. Jag ropar upp Geneve igen: I need to climb now, we have very very severe turbulens!!!  Geneve: Ok start climbing. 

Strax efter start från Annecy

Jag riktar nosen uppåt och ger fullgas. VSI: slår i botten, den går bara till 2000fpm, på mindre än en minut så steg vi från 3000-8000 fot. Snacka om temik. Så fort vi kom över molnen vilka bara var lite små stackmoln så blev det helt stilla igen.   Genev ropar upp mig igen och informerar att jag måste skunka under 6500 fot. Över 6500 är det bara tillåtet med IFR trafik. Jag tittar neråt. Det innebär att måste in inder molnen igen. Jag rapporterar till Geneve att jag då hamnar under moln och i turbulens igen. Ett ögonblick senare får vi klartecken att fortsätta på FL80. Jag andas ut och tackar kontrollen. Det lät på honom som om han hört hur jobbigt vi hade det i tubulensen. Han ropade efter ett tag upp mig och sa att det rapporterats om mycket hårda vindar längs fronten och att vi skulle ha motvind. Det gör inget jag har gott om soppa så vi klarar en försening utan problem. Flygningen fortsatte on top genom frankrike och jag fick tom stiga til FL90.

Allt var mycket avslappnat och det enda som kändes var min lilla RR-O-200 som kämpade sig mot nordligare breddgrader. Vår färd gick längs kanten på fronten och jag var tacksam att befinna mig över och inte under moln. 4 timmar senare landade vi i Kassel. Både jag och matilda var nu extremt kissnödiga, toaletten kändes som en skänk från ovan eller nåt :) 

Vi slängde i oss några smögåsar, ringde Meten i Sverige, jo de var bara fint väder norrut. Full tank och sen hemmåt. Resan hem från kassel tog 4,5 timme, fortfarande motvind. När jag shiftade till Sweden så fick vi gå direkt till Örebro, det enda som var öppe längs vår väg var Jönköping.Vi landade 19,00 i Örebro. Lite trötta i huvudet pga av all höghöjdsflygning men ändå förvånansvärt utvilad. 

Nu är det bara att börja fundera på vart nästa resa skall gå. 

 

// Marcus

Nästa >